Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet. Tänk om han hade sett det? Egentligen visste jag inte vad han hade tänkt göra, men fruktade att det ändå skulle bli dåligt. Att han skulle sluta träffa mig...

Jag slog bort tanken. Bara för att han hade sett bild på oss två kunde han väl inte sluta vara med mig. Eller...?

Jag hade kommit ur från hotellet och gick nu mot hörnet. Knuten i magen hade nu blivit en aning mindre, den slappnade av. Mina tankar om att han skulle sluta träffa mig hade blivit lugna. Han ville säkert bara prata med mig. Han hade faktiskt sagt just you and me.

Caféet var inte stort, så mycket folk behövde jag inte räkna med. Jag öppnade dörren och slogs emot flera dofter på samma gång. Det fanns inte ens något som kunde beskriva det.

-”Becca!”

Jag såg mig om. Harry satt med huvtröja, samma som igår, satt vid ett litet avlägset hörn med mörkare belysning än resten av restaurangen.

-”Hi”, sa jag lågt och satte mig ner.

-”Hi.” Han log, och fick små smil-gropar i kinderna.

-”So... What do you want to talk about?” Jag satt rastlös och knackade smått med händerna i bordet.

Harry var tyst. ”You are beautiful today.”

Typiskt! Han bytte samtalsämne! Mina händer låg nu stilla. Det kändes som om jag bara ville skrika ut; 'Can you anserw me?!' men jag lät bli. Det var inte värt det...

-”Well”, sa han efter en stund. ”Do you know what you are here for?”

-”Yes. No. Perhaps”, sa jag och såg ner på bordet.

Han skrattade lite. Jag höll på att dö... ”So you don't know, but you still know?” Han log igen.

Jag kunde inte låta bli att skratta, lite för högt tror jag. Det lilla antalet människor som satt i caféet tittade åt vårt håll. Jag kunde nu verkligen dö, åka under marken, någonting...

-”Yes, that's right”, mumlade jag efter. Jag vågade inte se på hans ansikte. Vågade inte säga någonting högt.

-”Well”, sa han igen. ”I need to tell you something...” Han hade sänkt rösten en aning.

-”Is it something about the news of to today?” Jag kunde inte hålla mig. Nu såg jag rakt in i hans underbara ögon.

-”Ye-es”, sa han förvånat. ”Did you also saw it?”

-”Anostly, yes. I did just saw... the picture with us when you called”, svarade jag och sänkte blicken ännu en -gång.

-”Oh, okey...” Han sänkte blicken också.

-”So, how should we do?” Om vi ville vara ifred, tydligen hade han inte tänkt sluta vara med mig, så måste vi komma på någonting. Vi måste slippa alla skvallerreportrar måste vi tänka ut någonting. Men var?

Båda satt tysta. Jag visste inte om Harry tänkte, men det gjorde jag. Inte hade jag någon lust att vara med på TV varje gång jag träffade honom.

-”Okey, let's do like this”, sa jag och böjde mig lite närmare.

Han lyssnade noga på varje detalj. Han log smått, han verkade tycka det var en bra plan.

SÅ, DEN ÄR UTE! Glömde bort den delen, hahah... :o

I alla fall, vet redan att jag är BÄST på engelska, så ja. Ni behöver inte kommentera något om det, okej? :')

Glad, glad, glad och kommer fortsätta vara det en tid framöver. Har ett fint liv... (udda sagt, men jaja) ^^

CoinRobot ♥