Jag vaknade. Tydligen hade jag somnat. Mina tankar från gårdagen började komma tillbaka, men inte alla. Nästan hela dagen kom tillbaka till mitt minne. Jag sträckte på mig och gick upp. Mamma, pappa och Elsa hade gått iväg, säkert ut på stan. Det var skönt att få vara själv lite då och då, samla alla tankar, bli sig själv igen. TV:n hade en lapp på sig. Jag gick fram och läste vad det stod;

Hejsan gumman! :)

Vi kommer tillbaka vid sex-tiden kanske, beror på om vi hittar på något, överraskning. Kom bara på att ha mobilen på så vi kan kontakta dig om det blir senare eller tidigare.

Vi hörs senare! Puss och kram din mor och far :)

Jag log. Dom kunde verkligen bättra ens dag på någon sekund. Ovanligt, men härligt...

Jag slog på TV:n, satte mig i fåtöljen och började zappa mellan alla kanaler.

-”Nyheter, barnprogram, skräp”, mumlade jag mellan varje. ”Skrä...” Jag stannade upp. Det vara samma nyhetskanal som jag hade sett för några dagar sedan och samma tjej stod och pratade. Hon hade en bild som hängde bredvid hennes huvud. Jag lutade mig fram, nästan så att jag ramlade ur fåtöljen, för att se bättre. ”Vafan...” sa jag när jag äntligen såg vad den föreställde; London eye med en förstorad bild på en utav bubblorna. En tjej med uppsatt hår och exakt likadana kläder som mig, satt bredvid en kille med huvtröja. Det tog en stund för min hjärna att förstå; det var ju jag och Harry! Dom jävlarna hade fått en bild på oss! Jag frös. Hoppas mamma eller pappa inte såg något. Mamma jobbade ju med nyheter, hon borde väl se allt? Bara hon inte såg att det var jag... Jag blev helt fast. Magen kändes som att den skulle vändas ut och in.

Jag ryckte till, for iväg från TV:n och landade på golvet. Vad var det? Ljudet kom igen och jag pustade ut. Det var bara min mobil som ringde. Jag ställde mig sakta upp och hämtade mobilen.

-”Hello?”

-”Hi!” De var Harry. ”We need to talk, just you and me...”

-”Why? Problem?” Jag funderade lite. Hade han också sett på TV:n, vad dom visade?

-”Just meet me at the café around the corner at your hotel.”

-”Okej, when?”

-”Now... See you soon.” Han la på.

Det började röra sig i magen igen. ”Säg att han inte sett det, säg att han inte sett det”, sa jag om och om igen medan jag stoppade ner mobilen i fickan, gick till hallen och tog på mig en jacka. Vädret var mörkare än igår. Jag öppnade dörren, gick ut och låste. ”Säg att inte har sett det”, sa jag igen.

Kapitel 20 = UTE! :)

Blev lite kortare idag, men träningarna har börjat igen och jag hann inge mer. Får skriva mer ikväll kanske, beroende när jag kommit hem. :/

Ska till skolan imorgon också, sedan har man träning. Så får (tyvärr) se om det blir något den dagen. Är inte helt säker... Tack för att ni går in och läser ändå! :) ♥

CoinRobot ♥