Det såg ut som en bubbla, som om vi var i en stor gigantisk bubbla. Jag stod som fastklistrad och såg ut över den vackra utsikten, med Harry bredvid mig. Han höll min hand. Vanligtvis var jag rädd för höjder. Inte nu, inte nu med Harry med mig. Vid min sida, som höll min hand. Hela jag blev varm.

Bubblan höjdes för varje sekund som gick, men inte snabbt utan i en lagom långsam fart. Det var mysigt. Människor gick runt under mig. Jag fick en liten impuls att jag skulle trycka ansiktet mot rutan, men tog bort den tanken. Tänk om Harry skulle tro jag var en unge?

-”Where you from?” Han såg på mig.

-”From Sweden”, svarade jag lågt.

-”Really?” Han såg lite förvånad ut. ”It does not look like you're coming from there.” Han blev tyst en stund.

-”I am from Sweden, but my parents isn't.” Jag såg ner. Människorna började lika myror i den här höjden.

-”I see”, sa han lågt. ”I did not mean to pry into your life.” Han log ursäktande.

Jag skrattade lite. ”It's nothing”, svarade jag lugnt.

Han log mot mig. ”Good.” Hands hand kramade mig hand. ”Come and sit down”, sa han och gick mot den lilla soffan som fanns i bubblan. Jag följde efter. Vi satt där en stund, och sedan hände det något jag aldrig trott skulle hända; han kysste mig. Det tog en stund för mig att förstå. Hela min kropp blev varm...

Jag hade varit här i två och en halv vecka och mycket hade redan hänt; konsert och träffat dom underbaraste killarna i världen, haft en dejt (om man nu kan kalla det så) med Harry Styles och nu sitter jag här, i London eye, med honom. En underbar resa. Att jag ens tvekade att inte åka förut...

Det ryckte till. Bubblan hade stannat upp och vi satt nu högst upp. Det var läskigt. Tänk om den inte skulle starta igen?!

-”What happend?” frågade jag förskräckt.

-”Relax, it will soon start.” Han tog tag i min arm och satte mig ner. Utan att tänkt på de hade jag ställt mig upp -och stirrat ut genom fönstret.

Jag gjorde som han sagt, slappnade av i hela kroppen och efter en stund, som han sagt, så startade den igen. Jag kände mig lite fånig som trott att vi skulle vara fast.

Under biten ner satt vi antagligen tysta eller så pratade vi bara tomt. Ingen av oss nämnde kyssen. Det var som att den inte existerat...

Väl nere sa vi hej då till varandra; Harry skulle åka iväg någonstans. Var sa han inte. Jag suckade och tog upp min mobil när han gått iväg. Han hade skickat ett sms; Sorry... Vad hade nu hänt?

*PLING* Jag fick ett till sms, fast det här var från mamma; Kom till andra sidan, vi väntar där :)

Jag log lite, stoppade tillbaka mobilen i fickan och började gå. Tankarna flög iväg, jag kunde inte kontrollera dom, det var som om hjärnan hade egen vilja.

Bilderna på min familj, Harry, resten av grabbarna, kyssen och massor av andra kom upp i mitt huvud. Var det meningen att jag och Harry skulle vara med varandra, eller var det bara ett skämt? Han drev med mig? Nej! Så kan de inte vara, tänkte jag bestämt. Om han inte ville vara med mig skulle han ha sagt det, inte driva med mig. Men ändå kunde jag inte sluta tänka på varför alla jag var med betedde sig så konstigt...

Kapitel 18 = UTE! :)

Tog liten stund märkte jag, haft total hjärnsläpp dom senaste dagarna, men det här var vad jag lyckades skrapa ihop. Bra? :')

Ingen bild den här gången (buhu! D:) men ska försöka fixa en. Medan kan ni få en bild på dom snygga pojkarna... ♥

CoinRobot ♥