Familjen kom hem vid fem tiden och hade hämtmat med sig.

-”Jag orkar inte göra en riktig middag”, sa mamma.

-”Och du vet att jag är värdelös på sånt. ” Pappa flinade mot mig.

-”Hur har er dag varit då?” frågade jag när alla satt sig vid bordet.

-”Inte hänt så mycket för mig”, svarade mamma bittert. ”Ingen nyhet är värd att skriva i tidningen i alla fall.”

-”Jag har försökt hitta någonting vi kan göra, tillsammans”, sa pappa. ”Inte hittat något speciellt, men kanske... London eye, imorgon kanske? Kul att se hela London tyckte jag.” Han log brett.

-”Vad tycker du, gumman?”

-”Va?” Jag tittade upp. Som vanligt dagdrömde jag...

-”Lyssnade du inte på vad jag sa?” Pappa såg besviken ut.

-”Jo, det är klart jag gjorde!” Jag hatade att ljuga, men jag hatade ännu mer när någon var besviken. Jag tänkte faktiskt på tröjan, och vem avsändaren möjligtvis var. Jag kände ju inte så många här, så vem kunde det vara?

-”Följer du med då?” Mamma tittade på mig med upphöjda ögonbryn.

-”Klart jag gör. Vilken tid?” Jag försökte le.

-”Vi kan åka på morgonen, och bara se oss omkring. Om det är bra?” Pappa såg betydligt gladare ut.

-”Okej... Så, vi kommer vara borta hela dagen, eller?” Jag blev lite besviken. Jag skulle kanske vara med Harry imorgon...

-”Ja”, sa mamma. ”Är det okej med dig? Hade du tänkt göra någonting annat?”

-”Eh, egentligen inte... Men kan kanske jag få med en kompis?” frågade jag lågt.

Det blev tyst en stund. Pappa och mamma såg på varandra; mamma var tveksam medan pappa såg bedjande ut. Han försöker alltid hålla ihop familjen.

-”Klart du får, gumman.” Pappa tittade på mamma snabbt och sedan på mig igen.

Jag log. ”Tack pappa.” Jag ställde mig upp. ”Äter senare, om det är okej. Måste ringa ett samtal först.” Med dom orden gick jag ut från vardagsrummet, där vi brukar äta, till mitt eget rum och tog upp min mobil. Ett missat samtal från Elvis och två meddelanden. Ena från Elvis, hon ville att jag skulle svara så snabbt jag kunde, och det andra från Harry; Do you feel better? :)

Jag log mot mobilen, kramade den. Jag tvungen att svara, annars skulle jag bara vara taskig. Han kanske trodde jag glömt det, varför jag hade det visste jag inte...

I'm just fine, skrev jag. Do you wanna follow me and my family to the London eye tomorrow? Or do you just want to relax? :)

Svaret kom inte på en gång; I be with you and your family :)

Jag log brett. Imorgon skulle jag träffa Harry igen. Jag gick tillbaka till vardagsrummet och började äta. Jag log hela tiden...

Kapitel 15 = UTE! :)

TA-DAA! Visst var lilla jag duktig nu va? La ut två stycken. Inte illa av mig, haha... ^^ :)

Ska försöka lägga ut fler så den inte stannar upp, igen, för då blir det mycket roligare att läsa. Right? Hur som helst... Vad tyckte ni? Vill mer än gärna ha eran åsikt. Tycker det är lite lite kommentarer just nu. Hoppas ni säger något, blir glad då... :3

CoinRobot ♥