Ett irriterande ljud väckte mig. När hade jag somnat? Och hur hamnade jag i sängen...? Jag ignorerade ljudet och la mig ner igen. Tankar, minnen och röster rörde sig i inuti mitt huvud, blev en boll omöjlig att lösa. Paketet med tröjan, London eye, Harry, killarna, familjen, TV... Ingenting gick att koppla. Vad var det som hände med mig?

Ljudet hade stoppat för en stund, men började sedan låta igen. Mobilen, tänkte jag snabbt och nästan kastade mig ur sängen. Det är säkert Harry. Och jag dissade honom!

-”Hello? It's Rebecca.” Jag måste ha låtit som en kråka, för rösten kraxande en aning...

-”It's Harry.” Mitt hjärta slog en extra volt i bröstet. ”Shall we meet today? You, me and the rest?”

-”Of course! When?” Jag blev genast glad. Att vara med någon, speciellt dom, var någon jag verkligen behövde just nu.

-”We'll send a taxi for you. Okey?” Harrys röst var sammetslen. Helt otroligt...

-”Okey, but... when?” Jag kände mig ganska korkad.

-”One hour, be ready. Bye!”

-”Bye!” Jag tryckte av efter någon sekund. ”That's what makes you beautiful...” Jag började nynna, bara den raden, om och om igen. Det höll sig fast i min hjärna. Fantastiska ord, så sanna... Jag höll mobilen mot hjärtat och började dansa lätt. Dans hade aldrig varit min starka sida, men jag kunde vissa steg från idrotten på skolan. I Sverige. Elvis... Jag saknade henne väldigt, väldigt mycket men kunde inte åka tillbaka. Inte nu. Det går bara inte.

Kapitel 23 = NÄSTAN UTE! :)

Blev en kortis (D:). Fick tyvärr mycket att göra idag. Men det blev i alla fall något... :')

Skriver mer på kapitlet imorgon. Måste sova till lite idéer så min hjärna vaknar upp. Eh ja... Vad tycks hittlls? ^^''

CoinRobot ♥