Jag satt på mitt rum och öppnade lappen. ”Tro mig”, mumlade jag flera gånger om. Jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Jag var glad över att jag fick stanna i London, men ledsen över att bli ensam en tid... Varför?

Min vibrerade till på byrån. Jag sträckte mig för att ta den och kollade vad det stod;

Från: Elvis <3

Meddelande: Saknar dig något grymt mycket! <3 När kommer du hem??

Jag tänkte efter lite. Skulle jag verkligen berätta...?

Saknar dig också <3 kommer tyvärr inte hem... Mamma fick heltids jobb här, jobbigt... Jag kollade vad jag skrivit, och tryckte sedan på skicka. Lappen låg bredvid mig. Skulle jag verkligen göra det? Till slut tog jag mod till mig och skrev in ett utav numren på mobilen, och ringde upp.

-”Hello?” hördes det från andra änden. Jag log.

-”Hello, it's Rebecca”, svarade jag. ”You know, the girl from your concert.” Jag bet mig själv i läppen. Tänk om han inte kom ihåg mig? Men varför skulle han inte...?

-”Hello!” Röstläget blev betydligt mer gladare. ”How are you?”

Jag skrattade. ”It's fine, a bit depressed.”

-”Why?” Jag hörde hans andetag.

-”Just my mother. You know how they can be.”

-”Yes, of course.” Han skrattade.

-”And you? How about you?”

-”Just fine right now. You know...” Jag väntade spänt på vad han skulle säga. ”Want to meet tomorrow?”

-”Yes, of course!” svarade jag snabbt. ”Where and when?”

-”Maybe with you? I call you. Or is it a problem?”

-”Yes, it is okey.” Min mun svarade före hjärnan hann tänka.

-”Great! Well... See you tomorrow!” Han la på.

Det var inte förrän nu min hjärna började fungera. Hur gör jag med familjen? Jag kan inte bara slänga ut dom ju. Som tur kom räddningen i nöden!

-”Vill du följa med och kolla runt lite imorgon?” Pappa stod vid dörren.

-”Gärna”, ljög jag. ”Jag kan följa med.” Jag log brett och hoppades att lögnen funkade, vilket den tydligen gjorde.

-”Bra!” Pappa log också. ”Vi åker tidigt imorgon så du vet. God natt, gumman.” Med dom orden hängande i luften gick pappa ut och stängde dörren efter sig.

-”God natt, pappa”, mumlade jag och släckte lampan.

Kapitel 8 = UTE! :)

Blev tyvärr inte långt, ska sova (skir trött...) och har pluggat hela kvällen, så ja... Hur brukar man vara efter sånt, haha? ^^''

Jaja, vad tycker ni? Börjar det hända något? :)

Kommentera gärna!

CoinRobot ♥