Där stod jag, två dagar senare, på en konsert. One Direction's konsert. Skrikande tjejer höll på att göra min döv. Var det verkligen något bra med den här gruppen? Den är väl som alla andra?

Mamma hade insisterat på att jag skulle ha på mig massor av saker; tröjor, armband, hårband, halsband – allt! Jag själv tyckte allting var onödigt. Jag skulle bara vara på den här konserten en gång, aldrig mer. Som med allting annat jag gått på...

Det var svårt att komma in i publiken, men tillslut gick det. Alla fansen blev nog sura, för jag trängde mig ganska långt in och långt fram.

Bäst man tar chansen att komma fram innan någon annan gör det, tänkte jag och log för mig själv.

Det var fortfarande en stund innan dom skulle börja spela, och jag var redan uttråkad. Alla sjöng låtar jag aldrig hört. Jag hade aldrig sett dom förrän nu heller! Alla hade tröjor med bandet, så det var ganska svårt att inte veta hur dom såg ut. Det var någonting med dom som gjorde mig pirrig. Jag tyckte dom inte var så söta eller snygga som alla andra, men det var någonting speciellt med dom. Någonting, men jag kunde inte sätta fingret på det...

Plötsligt började en röst att prata:

-”Now comes the fast growing band, all you probably know who it is... One Direction! ”

Fansen började skrika högt, så högt att jag blev tvungen att hålla för öronen.

Vad mycket ståhej för ett litet band, tänkte jag irriterat.

Fem killar i min ålder kom in på scen. Dom var faktiskt lite söta...

-”Thank you all for coming here! We will first play our big hit; What makes you beautiful!”

Musik började spela runt om i arenan. Publiken skrek ännu mer. Vad var det för speciellt med... Jag stannade upp mitt i tanken. Jag har aldrig gillat något förut, men nu, just idag, hände det. Jag är kär i ett band. Dom hade bara spelat första raderna, och ändå var jag fast. Som i kedjor.

Utan att tänka började jag också hoppa runt och skrika. Killarna hoppade runt på scenen som barn. Väldigt, väldigt söta barn. Två av dom gick fram till scenen längst fram och sträckte ner händerna. Jag sträckte ivrigt fram mina egna, och lyckades snudda vid en. Han log mot mig och började sedan sjunga igen. Mina ben höll på att vika sig under mig. Varför har jag aldrig känt så här för andra band eller artister? Det var en underbar känsla...

Plötsligt tog låten slut, och dom började prata igen;

-”Now, our second song for the evning; Taken. But now we'll pick up five lucky fans on stage!” sa en kille med blont hår.

Dom började sjunga igen, och jag kände hur magen var på väg att vända sig ut och in. Dom kommer ta upp fem personer på scenen. Tänk om det skulle bli mig?!

Efter nästan i slutet gick alla fem fram till scenens kant och böjde sig ner. En kom mot mitt håll. Jag kände hur hjärtat bultade allt snabbare. Killen log och sträckte ut handen mot mig. Det var samma som hade nuddat mig förut. Han hjälpte mig upp på scenen och gick till mitten med mig. Fyra andra tjejer stod också där. Sista tonen dog ut och alla fansen skrek och applåderade ivrigt.

-”Here are the lucky girls who hade come up on stage with us. What's your name?” Han med blont hår sträckte ut mikrofonen till tjejen längst till höger och gick sedan till var och en, till han kom till mig.

-”Rebecca”, svarade jag med ett brett leende.

Kapitel 5 = UTE! :)

Tyckte det hände lite mer nu, och det är jag glad över. ;)

Vad tycker ni? Verkar den bra hittils? Som jag sagt tidigare, kommentera gärna, blir så glad över det! :D

Ni märkte nog också att låten Taken var med, och det är därifrån jag fick mitt "novell"-namn. Stolt... :)

CoinRobot ♥