Mamma och pappa kom till kön med våra väskor på en vagn. Dom log när dom kom fram till oss.

-”Vad har gjort er så glada?” Jag kunde inte låta bli att säga det.

-”Det berättar vi senare, eller hur, Stefan?” Mamma tittade på pappa.

Han nickade. ”Ja, det är nog bäst så.” Han log ännu bredare.

Det var något skumt mellan dom. Jag hade aldrig sett dom såhär glad sedan... Elsa kom till världen. Vad var det för hemlighet dom inte delade med sig...?

-”Kom nu, dags att åka till hotellet.” Pappa ställde sig på tå, kollade sig runt och ropade: ”Taxi!”

En knallgul taxi kom körande fram till oss. Vi klev in, pappa sa vart vi skulle och föraren körde iväg. Den här gången tog det inte lika lång tid att åka.

-”Thank you”, sa pappa när vi kom fram. ”How much?”

-”Five euro”, svarade mannen. Han hade en liten brytning, kanske... Spanien? Han såg ut att komma härifrån.

Pappa gav han pengarna och klev ur bilen. Mamma och jag hade ställt ut väskorna.

-”Välkomna till London, mina damer.” Pappa log brett.

Mamma kramade pappa. ”Äntligen är vi här”, sa hon glatt och tog upp sina väskor. ”Kom så kollar vi hur rummen är.”

När vi klev in i hotellet kände jag mig genast hemmastadd. Det var säkert byggt på 1700-talet, för det fanns mörka träsorter, gamla möbler som genast fyllde en med frid. Man blev helt enkelt lugn. Vi fick vår rumsnyckel, en till mig, en till pappa och en till mamma. Nummer 14 låg på första våningen så vi slapp stånka runt med väskor överallt. Rummet var likadant som nere i lobbyn, man blev lugn.

Det kanske inte var så dumt det här, tänkte jag och log. Sedan kunde jag inte hålla mig:

-”Vad var det ni var så glada över? Ni skulle säga det på hotellet, och tekniskt sett är vi faktiskt här inne, och...” Mamma höll ett finger för min mun.

-”Om du vill veta något så måste vi få chansen att prata också.” Mamma skrattade och tog bort fingret.

Jag satte mig ner på en säng. ”Vad skulle ni berätta då?”

-”Vi tyckte du var så nedstämd förut”, började mamma och satte sig bredvid mig.

-”Så vi tyckte du skulle få ha kul, bara du”, sa pappa. ”Ingen som håller koll på dig. Förutom vakterna då.” Han började skratta.

-”Vadå vakter? Vadå ha kul?” Jag blev förvirrad. Vad menade dom?

-”En konsert, dummer.” Mamma tog bort en slinga från mitt ansikte.

Då blir det svårt, hade jag lust att säga, för jag gillar inget speciellt band eller artist. Så tyvärr så kan jag inte. Men tack ändå!

-”Och du ska få några att välja mellan.”

-”Vilka då?”

-”Det fanns att välja mellan tre stycken som är om två dagar”, svarade pappa.

-”Vilka då?” frågade jag otåligt.

Mamma tänkte efter lite. ” Lady Gaga, One Direction och... Rihanna, tror jag.”

Jag orkade inte tänka, utan sa det första som kom ut:

-”One Direction.”