Dagen efter tvingade mamma mig att stanna hemma. Jag hade en hög feber och var tvungen att rusa till toan varannan minut kändes det som. Jag hatade verkligen att vara sjuk. Bilderna från gårdagens nyheter spelades upp i mitt huvud hela tiden. En del av mig sa att det bara var skvaller, sånt man kan läsa i tidningar. Men en annan del av mig hoppades att det skulle vara sant. Var det verkligen någonting på gång mellan mig och Harry? Eller var det bara mina fantasier?

-”Rebecca?” Mamma kom fram och satte sig bredvid mig på sängen.

-”Mm?” svarade jag lågt. Min hals brände och det var svårt att få fram ord.

-”Jag slutar lite tidigare idag, så jag kan ta hand om dig. Är det okej?” Hon strök handen över min panna. ”Du kommer nog bli hemma ett tag.”

-”Mm”, fick jag fram. Det lät så klent, så ynkligt. En idiotisk tanke for igenom mitt huvud; tänk om jag hade något fel på min kropp? Att jag inte var vanligt sjuk, utan hade ett virus i mig? Mamma måste ha sett mig, för hon viskade lugnande;

-”Det kommer bli bra. Du är helt normal. Kroppen behöver bara få vila lite.” Med dom orden gav hon mig en puss på pannan och gick ut ut mitt rum. ”Ring om du behöver mig!” Ytterdörren smällde igen.

Så var man ensam igen. Ingen att prata med, ingen att vara med. Helt ensam... Vad skulle jag göra resten av timmarna? Vänta på att mina jobbiga turer till toan skulle komma? Det fanns ingenting att göra här, absolut ingenting.

*RING, RING*

Jag såg mig omkring. Hade mamma glömt mobilen?
*RING, RING*

Nä... Det var min ringsignal. Jag ställde mig sakta upp och försökte höra vart ljudet kom ifrån. Den låg och brummade på min byrå.

-”He-hello...?” fick jag fram.

-”Hello! Is it Rebecca?”

Jag blev glad. Det var Harry som ringde. ”Yes, it's me. I'm just little sick.” Jag hostade lite.

-”Are you allright?”

-”Yes, I feel just fine. And you?”

-”I'm okay. I was going to wonder if we could be seen today. But it seems tobe some other time, when you feeling better. It's that okay?”

Jag log bara jag hörde hans röst. ”Yeah, that's okay. Shall we say monday?”

-”We can be with each other when you feel better. Okay?”

-”Yes, that's sounds good.” Jag log igen. ”Well... Bye, bye. See you soon.”

-”Bye!”

Jag la tillbaka mobilen på bordet, gick till sängen och la mig ner. Harry ville mötas mer. Antagligen hade han inte hört på nyheterna eller så brydde han sig inte. Det syntes ju inte att det var jag heller. Tänk att han ville träffas igen... Med dom orden i huvudet somnade jag med ett stort leende på läpparna.

Kapitel 13 = UTE! :)

Nej men ser man på...?! Är 13 ute? Efter kanske... snart två veckors tid. Hohoh, känner mig som en magiker! :D
Nej men... Känns skönt att ha någonting att fortsätta på nu när jag ÄNTLIGEN kom på något. Glad tjej här! 8D

I alla fall... vad tyckes? Bra / dålig? Hände för lite eller vad? Tål kritik, vill gärna veta era åsikter! :)
(förlåt för att inga bilder följer med, ska fixa alla imorgon eller ikväll. eller ja, det blir ju på morgon vilket fall. hur som helst; ska sätta dit dom :) )

CoinRobot ♥