Vi åkte i en vanlig bil, säkert för att inte få uppmärksamhet, och jag hade ingen aning om vart vi skulle. Han vägrade säga något heller. Om jag frågade log han bara och sa:

-”Wait and see...”

Jag blev lite irriterad på honom, om de nu ens gick? Till slut stannade bilen och vi klev ut. Det såg ut som en stor arena, som Globen i Sverige. Ett hål öppnades i mitt hjärta. Jag saknade faktiskt Sverige, hur osannolikt det än var.

-”Are you coming?” Harry tittade på mig och log.

Jag skakade på huvudet. ”Sure.” Jag log tillbaka.

Han tog min hand och ledde mig in till ingången. Bilen körde iväg bakom oss. När vi kom fram till ingången släppte han min hand för att låsa upp. Jag funderade på vad han hade tänk att göra här...

-”Come”, sa han och öppnade dörren. Jag gick in och han kom efter.

Vi gick i runt i olika gångar. Det var helt kolsvart, så vi fick lysa med våra mobiler. Harry stannade upp och öppnade en låda som satt på väggen. Plötsligt lyste det.

-”What now?” frågade jag och såg mig runt.

-”Come, I'll show you.”

Vi började gå igen, men nu kom vi ut till arenans mitt, en skridskobana.

-”Why is we in here?” Jag tittade på honom.

-”What do you think?” Han log. ”To skate, of course.”

Vi gick fram mot isen tills han böjde sig ner och tog upp två par skridskor, en i varje hand. Han gav mig ett par. Jag log. Efter några minuter hade vi tagit på oss skridskorna. Han öppnade en liten dörr, klev ut och sträckte ut sin hand. Jag fortsatte att le och tog hans hand.

Mina fötter gled runt på isen. Jag kommer knappt ihåg om jag ens provat att åka skridskor när jag var mindre.

-”First time?” Harry log och tog min andra hand som stöd. ”It's very simple. Look, do as I do.” Han flöt fram med mig efter. Det såg så enkelt ut. ”Try on you own now. I will catch you if you fall.” Han log igen.

Jag litade på honom, släppte nästan helt och försökte stå själv. Benen hade lust att bara börja glida runt, men jag försökte hålla ihop dom. Det var ganska svårt.

Harry tog mina händer igen och såg på mig. ”Feel with my hands on your waist”, sjöng han, ”While we dance in the moonlight...” Han började nynna lite.

Jag log. Den här kvällen kommer jag komma ihåg för alltid...

Kapitel 11 = UTE! :)

Förlåt för att det tog lite (väldigt) lång tid att få ut det här, men har haft mycket att göra och väldigt mycke idé-torka... Men ja, här är den! :)

Tyvärr kommer ingen bild (lägger kanske ut den imorgon) för nu har jag inte tid... Måste plugga. ;/

Eh, ja... Hoppas ni tycker det blev bra fastän det var så lite. Enjoy! :)